Har funderat mycket på hur man fattar galopp.

Då jag varit aktiv i när nog alla rid-dicipliner så har jag fått lära mej massa olika sätt och olika träningssätt att få hästen att fatta rätt galopp.

Vet du hur du fattar galopp på din häst? Springer hästen in i galoppen? Använder du röst? Vikt? överskönklar? Underskänklar eller hälar? Hur håller du tyglarn? Ställer du hästen utåt? Släpper innertygel? Vad behövs för att hästen fattar galopp?

Först kan vi ju fundera på hur hästen rör sig i galopp. Galopp är en tretatig rörelse med sväv. Ska ju vara som ett skutthopp med sväv mellan. Om man tar vänster galopp så är det enklast att säga att hästen rör sig med vänstersidas benpar ett halvt steg före den högra. Så vänstar framban och bog gör den största lyftrörelsen uppåt. 

Vad är då viktigt att tänka på? Ju först och viktigast i början. Vilket ben börjar hästen ta galopp med? Jo, galoppsprånget börjar alltid med ytterbakben. Det är det bakbenet som börjar skutthoppet som leder in i galoppen. Det bekbenet ska orka lyfta upp hela hästen så att inner framben/bog kommer högst. Därefter kommer den motsatta diagonalen, alltså inner framben (väster i detta fall) och ytter framben, höger fram. Därefter kommer vänster framben slå i marken. Sen kommer svävet och ytter fram slår i marken, och beroende på samling och styrka, sättas under hästen för att föra frammåt och uppåt.

Så. Hur fattar vi galopp? Vi på Islandshästar är relativt vana med en ganska fyrtaktig galopp där femgångaren slår i mot pass. Jag har samma problem. Men precis som jag tycker att trav borde gå att jobba i form och olika tempon, skall det egentligen inte vara ett problem med galopp. Man måste bara jobba. Det vill säga stärka upp bakbenen och ryggmuskulaturen. En stark och smidig häst som orkar.

Så för att fatta galoppen ser jag att kraften ska fokuseras och aktiveras till det yttre bakbenet, som vi nu vet startar själva galoppen. Sen förmå en frihet att lyfta inner frambog/ben. Så har vi en häst som går på volt och ligger framtung på inner bog, vad får vi då för galopp? Inte blir det rätt galopp. DÅ har hästen ingen möjliget att lyfta upp innerframbog, eftersom all vikt ligger där.

Jag har fått testat massa olika sätt att få hästen att fatta rätt. Inom western så fick jag testa att rida i trav mot manegeväggen för att vid väggen kasta hästen åt ena sidan och samtidigt fatta galopp. Visst kunde det bli rätt galopp, men kanske inte stärkte upp ytterbakben? Men här lärde jag mej också att flytta in bakdelen en bit innanför spåret för att kunna underlätta för ytterbakben att greppa under hästen. Det var en ok ide.

När vi fattar galoppen så är vi lärda att min inner skänkel ska fram och ytterskänkel ska bak. Visst, bakskänkel aktiverar bakbenet och fram ska då hjälpa till att lyfta upp inner bog/ben. Görs detta korrekt så flyttar vi alltså hela våran kropp automatiskt i galoppposition. Så längt är allt helt ok. Här kan man ju välja vilket ben man "fattar" med. Om man använder sin yttre skänkel, för att aktivera bakbenet eller om man sätter press på inner skänkel för att lyfta inner bog fram och upp.

Men ofta ser jag hur man dessutom måste plocka hästens huvud utåt när man fattar. Det gör man då för att ge lite frihet för inner bog och få ytter bak lite under hästens kropp. Detta gör man då istället för att flytta baken. Då tycker jag man istället rider framifrån och genom att påverka huvudet, försöker få med sig bakdelen. 

Hur fattar jag galopp? På de hästar jag är i "samklang" med, som min Hugge, fattar jag galopp inte genom tygel, skänkel. Jag fattar genom att dra bäckenet mot galopprytm, jag flyttar om bäckenet så yttre sida påverkar bakbene och innre sidan påverkar fram och lyfts upp. Jag börjar rulla i galopp. Så faller vi in i galopp. Så enkelt är det egentligen. Men det krävs ett samklang med hästen. Men det ger en galoppfattning utan stress och utan släng trav/pass. Jag kan fatta detta från skritt och halt. Men då aktiverar jag med ännu mera kraft och använder röst och lite överskänkel också.

Så hur fattar du galopp? Hur får du en bra galoppfattning på din häst och hur jobbar du för att förbättra detta?

Först vill jag visa en sån super bra bild på min disskution jag la fram i förra blogg inlägget. Där vi ser en islandshäst (Solfari från Oviksfjällen) som går i underbar bärighet i tölt. Här ser du verkligen att ryttaren sitter i "uppförsbacke" och hästen verkligen använder sig av "hävstångsprincipen". Solfari har är en mycket bra aktivitet i bakben, rygg och lyfter och arbetar med hela magmuskulaturen också. Där jobbar alla muskler och hästen har inget "frambenssprattel" utan då framdelen bärs upp så kan frambenen lyftas högre på ett bättre sätt som inte gör att hästen tappar sin rygg och riskerar skador i kroppen.

Johanna Elgholm på Solfari från Oviksfjällen rider Tölt in Harmonykurs. Foto: Trausti Þór Guðmundsson. Stort Tack till Denni Hauksson och Trausti Þór Guðmundsson för att jag fick låna bilden.

Solfari har även en böjning på lederna i bäcken och bakbenen, vilket gör att det är musklerna som jobbar och hästen stöter inte på skelettet. 

Sen är denna form i tölten väldigt arbetskrävande och hästen behöver ju ha en bra grund muskulatur utan spänningar och dessutom sakta jobba upp styrkan. Så hur tänker vi då i finaler i tex T1/T3, det blir ju ganska många varv i tölt. Det är inte många hästar som skulle orka gå i denna form på en sådan tävling. En häst som går bar amed frambens sprattel använder ju mindre muskelenergi, men då riskerar man ju skador i hästens rygg och slitningar då hästen går i en onaturlig form. Dessutom ofta en grov underhals. Även om just underhalsen börjar försvinna.

Jag har länge velat få mera input i den nya tänket som är Tölt In Harmony. Linjen jag vill jobba efter stämmer ju mycket bättre överens för mej när det gäller TiH.

Så ett halv år senare så har jag efter kontakt med Trausti fått möjlighet att ordna en introduktionsclinic när det gäller Tölt In Harmony. Det ska bli så super roligt. VI behöver lite nya input uppe i Norr också.

Det finns en ny startad förening, http://toltinharmony.se/ Där hittar du mera info!

Läste två väldigt intressanat artiklar på nätet om hästens form och anatomi. Hur hästen bär sig utan ryttare och hur det bär med ryttare.

Här är första länken, och här andra.

I vila har hästen största delen av sin vikt på framdelen. Men yttare på förändras detta möster. Så för att motverka detta får vi hästen att jobba mera med bakdelen och rygg, och här är det bra beskrivet, att det funkar som en hävstång för att bära upp ryttarens vikt.

Allt för ofta ser vi hästar som går bakom lodplanet, knäcker av i nacken, och jobbar då inte korrekt med bakdel och rygg. Den tappar ryggverksamheten brukar man tala om. Jag har en egen häst som gör så. Efter tre års träning så börjar han nu jobba mer korrekt med bakdelen och ryggen. Men fortfarande knäcker han gärna av i nacken istället.

Såg dressyr på tv för någon vecka sedan. Många hästar, speciellt i piaff, gick genom lodplanet i piaffen, vilket då resulterade i att istället för att jobba och lyfta sig med bakben, bäcken och ryggmuskler, hamande hästen mera på frambenen (vilket i början, utan ryttare alltså ska bära upp en större vikt av hästen), vilket i sin tur resulterade i att hästen tappade ork, kom inte i samma rörelsemönster som en samlad piaff med bärighet. Hästen komme rinte uppåt med frambenen och har svårt att orka. Visst fanns det också hästar som inte gjorde så, utan samlade sig korrekt och inte knäckte av i nacken.

Till viss del så får vi samma effekt i tölt på islandshästar. Även om här är det vanligare att hästen går med högt huvud, knäcker av åt andra hållet och på det sättet tappar kontakten med rygg och bakdel. Detta får vi när vi mera fokuserar på huvudets placering, än att bakdel och rygg jobbar korrekt.

Jag börjar med en häst som är mjuk och följsam, utan spänningar. En del i detta kan vara att jobba så som jag fått lära av Atli, lång låg, sträcka ut ryggen. Men detta kan inte förväxlas med att hästen börjar jobba med ryggen. Men är ett alldeles utmärkt stället att börja, för att få hästen att börja på rätt ställe.

För mej kommer en bra häst ur att aktivera bakdel och rygg. En bra tölt, för att hästen skall hålla många år, behöver hela bakdel och ryggmuskulatur med. Visst kan även hästar utan att riktigt jobba med denna muskulatur visa höga frambenslyft i tölt. Men det kallar jag mest frambenssprattel. Sen är frågan hur länge en sådan häst håller och hur länge det dröjer innan spänningar i ryggen visar sig?

En bra gångart kommer alltid bakifrån. Jag brukar säga att aktiviera bakkärran, så kommer framdelen att jobba rätt också. Ser alltför många som tvingar ner huvudet på hästen, och tappar kontakten med bakdelen. Kan förstås se bra ut, men får man en hållbar häst?

Är det inte bättre att sakta jobba fram orken och styrkan i musklerna så att hästen verkligen håller? Min äldsta häst är 20 år. Honom har jag nu jobbat i snart tre år. Först nu börjar han trampa helt rätt. Vi ska tävla nästa helg, förutom att han nu faktiskt kan piaffera i tölt då det tidigare mest fanns ökad tölt, så ska vi faktiskt tävla i pass race också. Under min tid har han alrig varit oförklarligt halt. Han har fått en sprak på ett ben och därigenom blivit halt, men han har aldrig haft problem i sitt rörelsemöster och är muskulärt i riktigt finkt skick.

Så hur rider du din häst i form?

Nyheter för dagen.

Ikväll kommer en ny häst. En super fin häst som jag ska låna in över vintern. Hon kommer gå här för lite utveckling men kommer också kunna fungera som lite undervisningshäst. Då hon är snäll och inte har några som helst "problem". Så inom kort kommer jag starta undervisning. Riktigt hur och när har jag inte till hundra utvecklat än. Men det kommer.

Vi laddar inför träningstävling med lokalklubben den 7 September. Den nya hästen skall troligtvis med. Sen kanske Hetta. Det beror på hur snabbt vi kommer igång. Sen är det 14-15 September i Sundsvall och Krafturs KM som gäller. Dit ska jag med Hugge, tänkt pass och femgång. Sen ska även Kná med i Tölt och fyrgång. Jobbar lite med tempoväxlingr och lite stegökning i tölt men har inte bestömt hundra om det blir lätt klass eller öppen med Kná.

Jag har under några dagar jobbat med Logga. Så nu är den änligen klar. =) Nu ska jag trycka upp visitkort och flyers.

Runorna står för Fylgias. Känns väldigt passande. =)

Jag har tänkt mycket på att lära sig. Att man aldrig är fulllärd. Jag har kommit en br bit i min kunskap med hästarna. Jag har vissa styrkor och färdigheter i min träning med hästar. Sen lära jag mej mer för varje dag när jag jobbar. Jag utvecklas även i de bitar jag tidigare inte jobbat så mycket med. Mycket kan jag själv komma vidare när jag rider hästarna här. Även om jag också försöker gå kurser och få tips och ideer från andra håll.

Sista kursen vi hade här på stallet var med Cailla Hed. Den kursen gav mej som ryttare otroligt mycket. Jag kom tillbaka i min dressyr sits. Då jag tävlat dressyr i mina unga år så sitter ju allting där egentligen. Jag insåg att med mina ledord; -Träning med känsla, hade tappat lite planering i min ridning på ridbanan. Känsla behöver inte betyda att man inte kan planera och ha en klar väg. Min tanke med känslar var att alltid känna vart hästen är, vilket humör och vad hästen behöver för att komma vidare. Men i allt detta hade jag också tappat en del av planeringen i ridningen. Alltså att bestämma att göra hörnpaseringar exakt, vända snett igenom och verkligen inte gena. Där klickade en stor del imin ridning till och jag fick en jätte aha upplevelse. Jag hade ju inte ens själv en aning om att jag tappat denna nogrannhet och vad det betydde i min ridning. Nu känns det att det är en helt annan nivå på ridningen och träningen.

Jag jobbade hela helgen som var. Hetta, min lilla "tax"häst, fick skor på sig runt om och ska nu på allvar sättas igång. Hon behöver mest konditinstränas och börja komma i form. Hon har förmågan att bli "lite rund" på bete och vid vila. Hetta kom till mej i fjol. Vid ett tillfälle när jag red så halkade sadeln snett, hon fick panik och det ena ledde till det andra. Slutade med att jag fick åka in och skiktröntga nacke och rygg. Men nu har vi kommit en bra bit från det och hon är nu trygg och avslappnad. Just nu har hon lite ridbaneförbud utan vi rider ut. Hon bjuder i alla gångarter, och har en förvånansvärd snabb trav. Det jag hoppas på med Hetta är att börja tävla passgrenar nästa år. Så vi får se, ett mål i taget. ;-)

När jag jobbar unghästar så börjar jag alltid med markarbete. Ja, det säger ju sig själv. Men även när jag får unghästar som kanske redan är insutten. Detta för att kunna läsa av hästen och få en bra stabil grund. Målet med inridningen är att verkligen alla ska kunna sitta upp på hästen när min träning är klar. Att hästen ska lita fullkomligt på människan. Att hästen inte ska vara en dugg fundersam på utrustning osv.

När man jobbar med hästar är ju nära nog ingen häst varandra lik. Finns alltid liknande typer. Men en häst som jag har hemma nu har verkligen lärt mej något. Inte så att jag har hittat någon ny metod eller så, utan hon har gett mej visshet att jag tänkte och handlade rätt.

Skella är en 4 årigt sto. Vårat jobb började direkt när jag först agångne hon skulle från boxen här och ut i hagen. Hon är inte ett dugg elak eller hispig. Hon bara tycker att hon ska bestämma. Det visade sig på direkten. När grimman var på så skulle hon ut. Hon ville inte vänta. Backa tillbaka in i boxen och undan från mej ville hon absolut inte. Det hela slutade efter stegringar, rusningar och nära en halvtimmes jobb. Innan hon faktiskt förstod att jag inte gav mej, hon fick vika sig för mej.

Skella är snäll och trevlig, men tycker inte att hon ska släppa över ledarskapet. Här var en häst som skulle bli rolig att jobba med. Allt träning flöt på ganska bra. Hon kunde ju fortfarande testa och har hänt flera gånger att hon istället för att backa hellre går på och sen börjar stegra och protestera när hon inte får gå när hon vill. Hon accepterade utan vidare när jag satte mej upp. Var inga som helst problem. Gå framåt var inte heller det. Tills hon förstod att det var jag som satt på som skulle bestämma när vi skulle stanna, vända och gå framåt. Då började hon tycka att det kunde hon inte acceptera. Det var inte så att hon skulle kasta av mej, utan hon bara tyckte att hon skulle bestämma. Visst bockade hon lite och stegrade sig, men inte i syfte att få av mej. 

i det här läget fick jag fundera mycket. Vad var egentligen denna häst? Var hon för omogoen i ålder? Var det någon rädsla inblandad? Ville hon bara inte acceptera mitt ledarskap? 

Hon är inte en rädd häst. Hon reagerar inte för ljud eller saker. Hon är väldigt frammåt och positiv. När man kommer till hagen springer hon glatt fram. Hon söker kontakt. Men hon har en stark bestämmande känsla. Hon kan också i vissa fall vara lite ung i sinnet.

Så mitt beslut var att backa av ridningen i två veckor. Bara jobba markarbete, löslongering, befästa hjälper från marken och till och med bara ta promenader ute.

Så kom dagen i helgen. Nu var det dags att återigen hoppa upp. Repeterade grunderna. Hjälper och tygeltag. Framåt, halt osv. Satte mej upp. Stod stilla i lugn och ro. Framåt i rundcorallen. Helt avslappnad. Halt funkar. Med den känslan i ryggen satte jag av och vi gick ut på ridbanan. Klev upp och vi red ut! En glad positiv häst som bjuder framåt i trav och till och med galopp av sig själv. 

Det jag känner är att mitt beslut att hon dels är en häst som kan vara lite ung i sinnet men ändå har en stark ledarroll känns helt korrekt. Jag funderade nämligen på några olika sätt att lösa problemet. 

1. Att bara pressa på och "tvinga" fram förståelsen att ryttaren är ledare, trots att jag sitter på ryggen.

2. Att ge henne mera tid, hon får helt enkelt stå och smälta inridningen över någon månad, eller över vintern.

3. Ett mellanting. Gå tillbaka, jobba markarbete, utan att behöva pressa den delen som behöver lite mera tid. Därefter kliva upp och utan tvång få en glad och positiv häst. Låta själva ridningen ta lite längre tid och i lugnare takt, utan så mycket press. Sen tillåta henne lite vila för att kunna smälta allt, innan hon sätts igång igen av ägaren.

Jag valde alltså alt 3. Känns i dagsläget rätt. 

Har haft häst som varit lite samma typ, men samtidigt haft väldigt mycket flyktkänsla, som man kunnat tolka som omognad. Men som varit mycket stabilare i ålder. Skella har ingen flykt, inte som märks av i träningen. Utan hennes stakta jag känsla i kombination med lite omognad var det som gällde i detta fall.