Jag har tänkt mycket på att lära sig. Att man aldrig är fulllärd. Jag har kommit en br bit i min kunskap med hästarna. Jag har vissa styrkor och färdigheter i min träning med hästar. Sen lära jag mej mer för varje dag när jag jobbar. Jag utvecklas även i de bitar jag tidigare inte jobbat så mycket med. Mycket kan jag själv komma vidare när jag rider hästarna här. Även om jag också försöker gå kurser och få tips och ideer från andra håll.

Sista kursen vi hade här på stallet var med Cailla Hed. Den kursen gav mej som ryttare otroligt mycket. Jag kom tillbaka i min dressyr sits. Då jag tävlat dressyr i mina unga år så sitter ju allting där egentligen. Jag insåg att med mina ledord; -Träning med känsla, hade tappat lite planering i min ridning på ridbanan. Känsla behöver inte betyda att man inte kan planera och ha en klar väg. Min tanke med känslar var att alltid känna vart hästen är, vilket humör och vad hästen behöver för att komma vidare. Men i allt detta hade jag också tappat en del av planeringen i ridningen. Alltså att bestämma att göra hörnpaseringar exakt, vända snett igenom och verkligen inte gena. Där klickade en stor del imin ridning till och jag fick en jätte aha upplevelse. Jag hade ju inte ens själv en aning om att jag tappat denna nogrannhet och vad det betydde i min ridning. Nu känns det att det är en helt annan nivå på ridningen och träningen.

Jag jobbade hela helgen som var. Hetta, min lilla "tax"häst, fick skor på sig runt om och ska nu på allvar sättas igång. Hon behöver mest konditinstränas och börja komma i form. Hon har förmågan att bli "lite rund" på bete och vid vila. Hetta kom till mej i fjol. Vid ett tillfälle när jag red så halkade sadeln snett, hon fick panik och det ena ledde till det andra. Slutade med att jag fick åka in och skiktröntga nacke och rygg. Men nu har vi kommit en bra bit från det och hon är nu trygg och avslappnad. Just nu har hon lite ridbaneförbud utan vi rider ut. Hon bjuder i alla gångarter, och har en förvånansvärd snabb trav. Det jag hoppas på med Hetta är att börja tävla passgrenar nästa år. Så vi får se, ett mål i taget. ;-)

När jag jobbar unghästar så börjar jag alltid med markarbete. Ja, det säger ju sig själv. Men även när jag får unghästar som kanske redan är insutten. Detta för att kunna läsa av hästen och få en bra stabil grund. Målet med inridningen är att verkligen alla ska kunna sitta upp på hästen när min träning är klar. Att hästen ska lita fullkomligt på människan. Att hästen inte ska vara en dugg fundersam på utrustning osv.

När man jobbar med hästar är ju nära nog ingen häst varandra lik. Finns alltid liknande typer. Men en häst som jag har hemma nu har verkligen lärt mej något. Inte så att jag har hittat någon ny metod eller så, utan hon har gett mej visshet att jag tänkte och handlade rätt.

Skella är en 4 årigt sto. Vårat jobb började direkt när jag först agångne hon skulle från boxen här och ut i hagen. Hon är inte ett dugg elak eller hispig. Hon bara tycker att hon ska bestämma. Det visade sig på direkten. När grimman var på så skulle hon ut. Hon ville inte vänta. Backa tillbaka in i boxen och undan från mej ville hon absolut inte. Det hela slutade efter stegringar, rusningar och nära en halvtimmes jobb. Innan hon faktiskt förstod att jag inte gav mej, hon fick vika sig för mej.

Skella är snäll och trevlig, men tycker inte att hon ska släppa över ledarskapet. Här var en häst som skulle bli rolig att jobba med. Allt träning flöt på ganska bra. Hon kunde ju fortfarande testa och har hänt flera gånger att hon istället för att backa hellre går på och sen börjar stegra och protestera när hon inte får gå när hon vill. Hon accepterade utan vidare när jag satte mej upp. Var inga som helst problem. Gå framåt var inte heller det. Tills hon förstod att det var jag som satt på som skulle bestämma när vi skulle stanna, vända och gå framåt. Då började hon tycka att det kunde hon inte acceptera. Det var inte så att hon skulle kasta av mej, utan hon bara tyckte att hon skulle bestämma. Visst bockade hon lite och stegrade sig, men inte i syfte att få av mej. 

i det här läget fick jag fundera mycket. Vad var egentligen denna häst? Var hon för omogoen i ålder? Var det någon rädsla inblandad? Ville hon bara inte acceptera mitt ledarskap? 

Hon är inte en rädd häst. Hon reagerar inte för ljud eller saker. Hon är väldigt frammåt och positiv. När man kommer till hagen springer hon glatt fram. Hon söker kontakt. Men hon har en stark bestämmande känsla. Hon kan också i vissa fall vara lite ung i sinnet.

Så mitt beslut var att backa av ridningen i två veckor. Bara jobba markarbete, löslongering, befästa hjälper från marken och till och med bara ta promenader ute.

Så kom dagen i helgen. Nu var det dags att återigen hoppa upp. Repeterade grunderna. Hjälper och tygeltag. Framåt, halt osv. Satte mej upp. Stod stilla i lugn och ro. Framåt i rundcorallen. Helt avslappnad. Halt funkar. Med den känslan i ryggen satte jag av och vi gick ut på ridbanan. Klev upp och vi red ut! En glad positiv häst som bjuder framåt i trav och till och med galopp av sig själv. 

Det jag känner är att mitt beslut att hon dels är en häst som kan vara lite ung i sinnet men ändå har en stark ledarroll känns helt korrekt. Jag funderade nämligen på några olika sätt att lösa problemet. 

1. Att bara pressa på och "tvinga" fram förståelsen att ryttaren är ledare, trots att jag sitter på ryggen.

2. Att ge henne mera tid, hon får helt enkelt stå och smälta inridningen över någon månad, eller över vintern.

3. Ett mellanting. Gå tillbaka, jobba markarbete, utan att behöva pressa den delen som behöver lite mera tid. Därefter kliva upp och utan tvång få en glad och positiv häst. Låta själva ridningen ta lite längre tid och i lugnare takt, utan så mycket press. Sen tillåta henne lite vila för att kunna smälta allt, innan hon sätts igång igen av ägaren.

Jag valde alltså alt 3. Känns i dagsläget rätt. 

Har haft häst som varit lite samma typ, men samtidigt haft väldigt mycket flyktkänsla, som man kunnat tolka som omognad. Men som varit mycket stabilare i ålder. Skella har ingen flykt, inte som märks av i träningen. Utan hennes stakta jag känsla i kombination med lite omognad var det som gällde i detta fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har funderat mycket på hur man fattar galopp.   Då jag varit aktiv i när nog alla rid-dicipliner så har jag fått lära mej massa olika sätt och olika träningssätt att få hästen att fatta rätt galopp.   Vet du hur du fattar galopp på din häst? ...

Först vill jag visa en sån super bra bild på min disskution jag la fram i förra blogg inlägget. Där vi ser en islandshäst (Solfari från Oviksfjällen) som går i underbar bärighet i tölt. Här ser du verkligen att ryttaren sitter i "uppförsbacke" och hä...

Läste två väldigt intressanat artiklar på nätet om hästens form och anatomi. Hur hästen bär sig utan ryttare och hur det bär med ryttare.   Här är första länken, och här andra.   I vila har hästen största delen av sin vikt på framdelen. Men y...

Nyheter för dagen.   Ikväll kommer en ny häst. En super fin häst som jag ska låna in över vintern. Hon kommer gå här för lite utveckling men kommer också kunna fungera som lite undervisningshäst. Då hon är snäll och inte har några som helst "prob...